fotoberoende

kontrast...

Våren bär sorg i år…

Tårar fyller mina ögon, jag lipar när jag hör nyheter… Sitter i Hjärt och lugnmottagningens väntrum på sjukhuset och försöker tänka på något hoppfullt. Det går inte så bra. På sjukhusets teve fladdrar fasansfulla bilder från Ukraina. Tusentals människor flyr kriget. Igår hade de hem, jobb och framtidsdrömmar. Idag bär många av dem bara en liten väska. Livet i en väska… Jag känner att jag måste skärpa mig. Nu är det min tur. Jag kan inte träffa doktor lipandes…

Mitt hjärta klappar inte som det ska. Mitt hjärta är trött och sjukt. Doktorn lyssnade på mitt hjärta och gav mig slutligen lite hopp, även om det ljusa verkar avlägset…

Men jag är trygg. Jag har ett hem…

Mina tankar gick igen till Ukraina, där finns säkert en kvinna likt mig som precis lämnade sjukhuset och skulle berätta något roligt för sin man… då föll bomberna… sjukhus blev skadat, hennes hem blev till stenhög och hennes man ringde precis att han ska till fronten…

Det finns inte ens en väska…

Jag känner att allt är väldigt tungt, mörkret sveper det mesta.

I trädgården finns lite färg, första vårfärger och några ljusglimtar. Det blev en stund med Olympus och jag lät mig glömma omvärlden och andra bekymmer. För en stund i alla fall...

2022-03-07 11:13   pdahlen

Vackra bilder, det är iaf tur att man kan fotografera, har aldrig tagit så många bilder som under pandemin (fanns väl i princip inget annat man kunde göra). Så har det ena eländet följts av ett nytt elände, känns ganska hopplöst. Såg en dansk presskonferens igår där de kommer öka budgeten till försvaret och ha folkomröstning om att ändra ett avstegsklausul till EU att inte delta i militära operationer. En partiledare sa någon som berörde mig om alla de barn som nu växer upp med två års pandemi och så nu det hot om krig, man får kanske vara glad att man har det mesta bakom dig? De verkar vara väldigt duktiga inom hjärtat så de ska nog ha en lösning för dig också.

Svar från Halina Strandskatan 2022-03-18 08:01

Tusen tack Peter för dina rader. Det har du rätt i, det ena elände efter det andra gör att man blir väldigt deppig... Det var ganska tungt för mig att finna mig i allt det som händer utanför och samtidigt hantera besked om mitt hjärta. Men angående sjukvård, det kan jag bara bekräfta att jag fick en fantastiskt hjälp och mycket blev bättre nästan på en gång :-), även om till skillnad från cancer som jag var friskförklarad för precis innan coronautbrott, hjärtbesvär är kroniska...
Som Leonard Cohen sjöng "There is a crack in everything, that’s how the light gets in..."
Så jag får ägna mig åt ljuset så gott det går...
Varma hälsningar Halina

2022-03-07 19:51   Lena Holm

Det som händer i Ukraina är oerhört upprörande och oroväckande, extra jobbigt om man då också ska känna oro för sin hälsa. Hoppas att du ändå kan få hjälp för egen del och du antyder ju att det finns hopp. Finstämda bilder och man kan ju alltid fly tillvaron en stund med kameran eller drömma sej bort i arkivet.
Hälsningar Lena

Svar från Halina Strandskatan 2022-03-18 08:11

Tusen tack Lena :-) Jag fick en fantastisk hjälp och kan nästan fungera som förr. Skönt att vi har en hobby som kan föra oss från den deppiga verkligheten, i alla fall för stunden...
Varma hälsningar Halina