fotoberoende

tankar i färger och ljus

dimmig dag

Dimmor fick mig på andra tankar. Tjocka blåaktiga slöjor svepte om landskapet och det kändes på något sätt magiskt. Jag har alltid gillat dimmor och gillat att fotografera de, och även nu fick jag oerhörd lust att rusa i väg med Olympus.

Även om jag är lite begränsad just nu och måste tänka på hur mycket jag kan anstränga mig, var det härligt att glömma alla omständigheter och bara fotografera. Först hamnade jag på hagen alldeles utanför och lekte med träden som såg ut att dansa i dimman. Dimman täckte alla störande element och träden framträdde elegant, nästan frilagda.

Dagen efter var dimmorna tillbaka med lite solstrålar bakom och det gav helt annan stämning och jag bestämde mig att ta en promenad på stranden. Lågt vattenstånd och nästan öde. Enstaka människor som rastade sina hundar bara. Solen kom ibland lite starkare och färgade dimmorna gulaktiga och även med lite guld.

Det var skönt att släppa Olympus fri och fylla minneskortet med många bilder därifrån. Flyttfåglar visade sig på strandkanten och på vägen dit såg jag tofsvipor i stor grupp och lärkor hördes någonstans över fälten.

För en lång stund kände jag bara våren…