fotoberoende
Monster i mönster
Under den senaste veckan trampades det mycket på stranden och det blev till och med en del bilder men jag hann inte titta på dem.
Jag erkänner att för ett tag sen brukade jag lämna kameran hemma. Övertygade mig att jag ska bara göra mina tiotusen steg för hälsan, det är ändå samma tråkiga stigar… Istället för att njuta frustrerade jag mig över saker och ting som länge sen tappat betydelse… eller händelser jag inte kunde påverka eller göra något åt efteråt….
På de senaste promenaderna ”släpade” jag min vän Olympus med mig… Skriver vän, för att kameran var som en riktig vän. Alltid vid min - på min sida, det var jag som vände ryggen och gick till havet själv. Som en sur unge.
Med tiden lättade frustrationen och hälsan blev betydlig bättre så det klarnade även i huvudet och jag tillåter mig att njuta av min hobby utan prestationsångest och andra liknande dumheter…
Jag behöver inte prestera, jag fotograferar och skapar olika bilder för att det är roligt, ger glädje och förbättrar hälsan!
Samma tråkiga stigar är inte alls tråkiga. På stranden är det oändligt med olika motiv. Dessutom ändrar havet utseende från en sekund till en annan och jag kan ta tusen bilder och ingen av dem kommer likna varandra. Ljuset faller annorlunda vid olika tidpunkter på dagen och samma stenar kan lysa på många olika sätt. Bland sandkorn och musselskal ligger guldkorn för makro… Bara väcka fantasin och hitta på… Tiotusen steg ”trampar” sig själva på nolltid!
Samma stig i naturreservatet i skogen gömmer ännu mera skatter!
Men som jag skrev, hade mycket annat att göra och hann inte se vad jag fångade under senaste promenaderna så idag blir det olika bilder från tidigare utflykter/promenader.
Hur många förstenade gubbar ser ni nedan?
Skönt rogivande bilder. De flesta skulle nog inte säga det om den vittrande berggrunden. Men har man studerat det fasta tillståndet hela yrkeslivet så ger den i sitt långsamma sönderfall ro.
Ha det väl
Bob
Hälsningar Halina
Även jag har inte plockat upp kamera på veckor. Skulle så mycket men luften försvann...nån j*kl förkylning hänger i sen i julas å kommer och går.
Envist men brukar släppa.
Havet och vid är en rogivande plats alltid
Ha en fin helg
/N
Hälsningar Halina
Har tittat på de förstenade gubbarna och visst finns de där.
Havsbilden ger ett lugn.
Hälsningar Halina
HaD/Gunte..
Hälsningar Halina
Hälsningar Halina
Hälsningar Lena
Det tog många långa år innan jag kunde acceptera och hitta glädje igen...
Det som hjälpte mycket var att komma tillbaka här och starta blogg :-)
Många varma hälsningar
Halina
Ibland tar det emot, men jag har aldrig ångra de gånger då jag ända tagit kameran och gått ut. Ibland blir det bilder, ibland inte, men känslan är alltid bra efteråt.
Hälsningar Halina
Vattenbilden är ju själva ögonblicket också, både ögonblicklig och evig samtidigt.
Men visst, vi lever bara just nu, vet inget framöver och resten är historia som glöms efterhand. Så det är dåligt att mala gammal skit i huvudet, men ack så lätt att falla för det.
Och som du säger - Olympus kan göra promenaden mer spännande och livet bättre.
Jag tycker mycket om att fotografera och måla vatten... vatten är väldigt fängslande i alla sina former.
Hälsningar Halina