fotoberoende
Sociala medier och jag
Den digitala världen kan stundvis vara underbar. Jag hittade min hörna i den och för de mesta funkar det ganska bra, men ofta är det en katastrof! Mina enheter är inte synkade och jag bryr mig inte så mycket om alla likes fram och tillbaka här och där. De flesta är bara för statistikens skull. Men jag bryr mig enormt mycket om de verkliga människorna och verkliga kontakter, även om de bara är via nätet…
Jag har ett konto på fejjan på grunt av anknytning till NAS, Nordiska Akvarellsälskapet, som jag är medlem i. Så jag kan även titta lite då och då i olika andra grupper. Inte så ofta, inte så regelbundet, men för att vara lite uppdaterad eftersom det är mycket som ske bara via fb.
För länge sedan skapade jag även konto på Instagram och där är jag regelbundet, det vill säga, ungefär en gång på ett halvår. Eftersom jag har alla de aktiviteter osynkroniserade (för att jag vill ha det så) händer det att jag missar någons meddelande eller viktig notis… Jag klantar till det helt enkelt…
Senast publicerade jag några målningar på mitt Instagram och upptäckte att jag inte läst ett meddelande från någon som jag gillar mycket. Meddelandet sändes just så ungefär ett halvt år sen…
Jag skäms, jag är ledsen och jag vet inte hur jag kan göra det ogjort…
Jag skrev till personen och hoppas att hon kan förlåta mig…
Livet går vidare och jag kanske har förlorat den fina bekantskapen. Hoppas inte…
Å andra sidan vill jag inte bli synkad och ständigt uppkopplad. Det funkar inte för mig. Jag mår dålig av det. Men du har ”smart telefon” kan ni säga. Ja, jag har den bara för att ringa samtal. Jag lever inte med den. Inga appar och inga sociala medier, de ”sköter jag” bara på dator. Instagram gjorde det möjligt för ett tag sen så jag kunde behålla konton som jag använder ”väldigt sparsamt”.
Undrar vad människor kan tänka när jag inte svarar eller svarar väldigt försenat… en oförskämd hemsk kärring… jag får väl svälja det… och försöka förbättra mitt beteende på nätet…
Det var en tung upptäck…
När jag sitter tre sommarmånader på min sommarvilla på Åland, är jag så fräck att jag kopplar bort hela saken för att få en lämplig mental vila. Där finns ingen dator, ingen TV, och ingen smartphone. Bara en radio och en liten mobil som bara är en telefon.
Alla vet att jag har dragit mig tillbaka den tiden - och det har inte lett till någon katastrof.
Hälsningar Halina
MvH
Johnny
Hälsningar Halina
Hälsn!
Jag tycker också att det är skönt att ta en paus och få en distans, vila eller göra något annat.
Den andra bilden är en målning, akvarell. Köpte mig nya kulörer och behövde testa.
Hälsningar Halina
Och den undre bilden är verkligen fin!
Tommy S
Vilken skön inställning till den virtuella världen, men så är det, man levde hela sitt liv utan den och det var mycket bättre med de ”normala” kontakter. I mina ögon i alla fall, för att jag gillar när människor tittar i ögonen inte på skärmen ;-)
Hälsningar Halina
Hälsningar Lena
PS. Om du målar mer undervattensmotiv så är det ganska vanligt med röda koraller och/och eller anemoner. Det finns även en hel del fiskar som är skarpt röda eller orangeröda.
Hälsningar Halina
Jag kommer ihåg hur det var när jag var liten och det ringde i den grå telefonen med nummerskiva i hallen. Då svarade man, alltid. Och om man inte svarade och den som ringde visste att man var hemma, för det kände man oftast till, man ringer ju inte till någon som inte är hemma… så fick man direkt höra, ”varför svarar du inte när jag ringer? Vad är det som har hänt?”. Idag är det inte konstigt att låta bli att svara i mobilen, så var det inte förr…
Tiderna förändras.
Hälsningar Halina
Har starkt begränsat antal bekanta så då duger nåt sms ibland om det är nåt ;)
HaD/Gunte..
Hälsningar Halina
Glad över dina ord över min blåa målning. Fick många blå fläckar på kläderna, men det var roligt att göra den. ;-)
Hälsningar Halina