fotoberoende

GOTT NYTT ÅR!

Sista dagar av december och året passerar sakta. Funderar en stund vad jag vill skriva om idag.  Att summera passerande tid är inte min grej, det som var det har varit och oavsett ord och bilder jag kan inte återskapa eller återuppleva något igen… Dessutom våra hjärnor, enligt olika forskare och doktorer, rensar bort en del och det som vi minns stämmer nödvändigt inte med om hur det var i verkligheten. Så förmodligen även i mina minnen finns bara en bråkdel av det som jag har gått igenom. Det som var, det stannade där i svunnen tid…

Idag är den dagen som gäller…

Jag koncentrerar mig i nuet och brottas med ett beslut jag nyss har tagit. Om ett par dagar, i bästa fall vecka eller två, ska jag be veterinären att hjälpa Ruffino somna för evigt. Hans njurar lägger sakta av… Åldern ger sig påmind starkt…

Ruffino är väldigt gammal. Enligt mina beräkningar runt 18 år och det är mycket för en katt.

Utanför faller snö blandat med regn, känns ruggigt och slaskigt. Maluszek rusade in i huset som en glädjebomb och sladdade på golvet med blöta tassar. Det såg lite komiskt ut. Han blev fin, stark och oerhört glad. Toppen form.

Kronprins, verkar det som.

Ruffino sover djupt på sin mjuka filt. Hans livskamrat, Silky snarkar tungt bredvid. Jag vet inte hur det blir för honom när Ruffino somnar in. Han är också gammal och lite speciell. Det är möjligt att utan Ruffino klarar han inte av att fortsätta leva och hans hjärta brister… Jag vet inte. Jag ser bara hur oroligt han är nu, när Ruffino inte mår bra.  Maluszek och han gillar inte varandra heller. Jag måste hålla de åtskilda i olika delar av huset, annars är det bråk. Maluszek vill inte bråka, lägger sig på golvet och visar undergivenhet, men det hjälper inte, Silky blir vansinnigt ändå. Och olycklig…

Jag har aldrig varit en som kallas kattmänniska. Hade ingenting emot djuren, men inte heller ville ha de i närheten. För det första tyckte jag att ha en katt i lägenheten i stor stad var inte så bra idé. Dessutom hade jag inte råd att ha en extra familjemedlem. Katter kom till mitt liv när jag flyttade till Sverige och ihop med min man. Det var redan två katter i huset, Rufus och Willmouth som tittade på mig med förvåning, men som accepterade mig och var vid min sida när jag däckade i fåtöljen efter cellgifter…

Ruffino och Silky kom senare på sommaren 2009. Egentligen var det  bara Ruffino som vi skulle ta från katthemmet, men det visade sig att Silky var hans lekkamrat/sällskapskatt och att det var omöjligt att sära på dem.

Silky var snäppet yngre. Idag är de båda gamla och sköra…

Jag konstaterar att jag inte har många bilder på Ruffino. Han gillade inte att bli fotograferad. Så fort jag hade kameran i handen vände han ryggen och visade tydligt sitt ogillande. Jag respekterar det idag och visar inga bilder på katten…

Det börjar regna igen. Nytt År knackar på dörren. Lite grått vemod, lite kulörrik förtjusning och svart sorg färgar dagen…

Gott Nytt År!

2023-12-29 20:16   Lena Holm

Hej Halina,
du står inför svåra beslut men du gör helt rätt. Det är ansvaret man har som djurägare, hur tungt det än är. Att det sedan kan bli svårt med de katter ni har kvar kan jag förstå men kanske kan de finna varandra med tiden. Ge inte upp hoppet om att de kan bli vänner när gamle Ruffino inte finns mer. Gott Nytt År i alla fall och man vet aldrig vad det nya året kan bära med sej. Vid den här tiden förra året hade ni inte en aning om att ni skulle ha en ung katt som heter Maluszek :-)
Gott Nytt År Halina,
hälsningar Lena

2023-12-30 10:08   pdahlen

En god fortsättning och gott nytt år till dig också. När det gäller sina sällskapsdjur så får man fatta svåra beslut ibland, man får se tillbaka på de glada år tillsammans

2023-12-30 19:04   gunte

Jobbiga grejer du har gått igenom och som väntar. Trots eländes elände brukar det finnas lite ljus längst bort i tunneln.
HaD/Gunte..

2023-12-31 08:42   Erkenius

Så sorgligt och svårt, men rätt beslut när sjukdom tar över. Underbar bild! Mvh Nina